måndag 31 augusti 2009

I natt jag drömde...

...ja inte just i natt men för två nätter sedan så drömde jag....jag drömde något positivt för första gången på länge. Inga katastrofer, panikkänslor, ångest eller ens minsta obehag... Jag kan inte ens minnas när jag senast hade en bra dröm.

Att få vakna på morgonen med ett leende på läpparna.. och känna värmen från sängen...och ha en stark önskan om att få sova vidare... enbart för drömmens skull. En mycket angenäm och trevlig känsla som hos mig nästintill var bortglömd...


Nu har jag tyvärr den läggningen att jag bara måste analysera sönder nästan allt... vilka faktorer bidrog till att JAG faktiskt kunde drömma något trevligt? Inte bara en natt.... utan TVÅ nätter i rad...alltså inte enbart en slump.

Finns det kanske något mantra som jag kan använda mig av för att få det att fungera varje natt.... någon speciell ritual jag ska införa varje kväll för att förvissa mig om en natt med trevligheter? Det bör dock nämnas att drömmarna hade ett pris...vaknade klockan sex på morgonen vid båda tillfällen med hjärnan på högvarv...ibland förundras jag över att man kan tänka sååå mycket under så kort tid. Men... ingenting är gratis här i livet... så det är väl ett...i mina ögon... ett ganska rimligt pris att betala.

Men men.. underbart är kort.... fungerade inte i natt. För det första så kunde jag inte somna alls.... när jag till slut äntligen lyckas så infinner sig inga bra drömmar. Sover bara 3-4 timmar och klockan 04.10 säger hjärnan "Godmorgon! Dags att vakna... för nu ska jag härja fritt i ett par timmar..."..... och så blev det....
Hjärnan fullkomligt överglänste sig själv i förvirrade tankar.... har aldrig varit med om dess like!


Nåväl.... klockan sju har den precis lugnat ner sig och "vi" är helt överens om att sova är en bra idé... tyvärr är det då klockan ringer...dags att gå upp! Fantastiskt....underbart...NOT!

Bara att slänga sig i duschen, samla ihop eländig 3-åring med mycket stark vilja.... får mer eller mindre slita honom från vasken där han är i full färd med ett tappert försök till att blöta ner så mycket av sig själv och köket som möjligt. Få ut oss båda samtidig ur huset och cykla till dagis...försenade som alltid...

Kommer hem och orkar inte ens göra kaffe.... tror allvarligt talat att koffein påverkar mig mycket negativt... så en kaffelös dag är nog en bra dag... i vissa avseenden i allafall. Hade det varit sååå enkelt så hade jag aldrig mer druckit kaffe...

Just nu så skriker hjärnan efter sömn så jag tror det är en god idé att försöka sova....innnan övriga familjemedlemmar börjar drälla in. Ska verkligen göra en kraftfull ansträngning till att försöka drömma något BRA... något trevligt som får mig att vakna med ett leende på läpparna om ett par timmar.... Resten av dagen skulle bli så mycket trevligare då...

2 kommentarer:

  1. "Ibland är en cigarr bara en cigarr...."
    Kan inte något bara få vara det det är, utan att analyseras sönder och samman? Det största hotet mot känslan av lycka och harmoni är ofta intellektualiseringen. Vi tänker istället för att KÄNNA. Vi tror att sanning och verklighet kan mätas i centimeter, att den är något vi kommer fram till via kloka och vetenskapliga resonemang, att LOGIKEN är den bibel som serverar oss den enda sanningen. För det vi kan förstå måste vara sant. Lika väl som det vi INTE kan förstå är lögn. Eller?

    Förklara då med ett logiskt resonemang varför du sov så gott, drömde så sött och vaknade så...

    Nej, jag tror inte du kan det. I samma sekund som du intellektualiserade över fenomenet försvann det ifrån dig. Flög iväg som en skrämd fågel. Skruva av huvudet ibland och låta magen bestämma vart tankarna skall gå. Det som KÄNNS bra, ÄR bra.

    Intellektet har sina plus men också sina minus. När du lär dig stänga av och när du lär dig lita på dina känslor. Kommer du också att få tillbaka.....känslor. What comes around, goes around. Det man ger får man tillbaka as in a neverending story. Gott in equals gott ut....

    SvaraRadera
  2. Tack för dina kloka ord...och du har säkert helt rätt. Men det är SVÅRT.... att skruva av huvudet... och då menar jag inte bokstavligt talat...
    Har förlitat mig på logiken så länge nu..men jag tränar på magkänslan... så till den milda grad att jag har fysiskt ont i magen...

    Helt klart är det största hotet mot känslan av lycka och harmoni intellektualisering...
    I den sekund man stannar upp och ställer sig frågan som man är lycklig... så slutar man omedelbart att vara det...
    Det är tyvärr så att det alltid är EFTER en bra period i livet som man inser hur bra den var....inte när man befinner sig i den.

    Kan du... min vän... tillåta dig att bara känna... utan att intellektualisera... inte ens efter det att du känt?

    SvaraRadera